måndag 14 december 2009

#43 MAKE AN EXHIBITION OF THE ART IN YOUR PARENTS HOUSE



"Tavlan på gubben har nog varit något som alltid varit där. Hans ansikte lyser liksom, jag har alltid tyckt att den är fint målad och att den är cool eftersom att den är så liten (ungefär en decimeter i höjd). Urnan, eller vad det är, har skapat samma känsla som tavlan med mannens självporträtt på. En känsla jag inte kan förklara men dom är typiska för våra hus vi bott i. Dom passar bra tillsammans."


"Den här tavlan förstod jag inte, det tog väldigt lång tid innan jag förstod att det var en stad, innan tyckte jag att det bara såg ut som ett huvud med mörkt hår. Av någon konstig anledning har jag alltid tänkt på Disney-filmen Hercules när jag tittade på tavlan från pappas sida, tror jag."


"Den här klockan har ALLTID hängt i vårt kök och jag har ALLTID tyckt att den ser lika konstig ut. Fin på ett fult sätt."



"Som nästan alla de andra också så förstod inte jag den här tavlan när jag var mindre. Men jag har alltid tyckt att den ser väldigt fridfull ut och den har fina färger. Jag kunde titta på den här målningen väldigt länge, speciellt på den stora stenen i bakgrunden."



Carolina

#23 RECREATE THIS SNAPSHOT


Anna Ö



Martin

onsdag 9 december 2009

# 21 SCULPT A BUST OF STEVE


Jesper



Simon P



Gustav

#51 DESCRIBE WHAT TO DO WITH YOUR BODY WHEN YOU DIE

Anna Ö




När jag dör vill jag ha en ganska stor, fin begravning vid vattnet. Jag vill vara annorlunda och inte ha den i en kyrka. Det ska (helst) vara en solig dag på sommaren (om det går). Jag vill bli kremerad så att man kan strö min aska i vattnet sen, för att vatten gör mig lugn inombords . Gästerna vill jag bara ska vara nära vänner och släktingar och de behöver inte ha svarta kläder på sig, jag vill att de ska känna sig fina där och inte tvingade till en speciell klädsel. Det skulle vara finT ifall det var en vän som höll i begravningen, och någon som kanske spelade några låtar jag gillar, det skulle kännas mer som en personlig begravning än om det var någon präst som sa farväl till mig som jag inte ens kände. Jag vill att, man ska komma ihåg mig på ett roligt sätt :)

Emmy

måndag 7 december 2009

#14 WRITE YOUR LIFE STORY IN LESS THAN A DAY

Jag föddes den 1 juni runt klockan 11 på kvällen. Jag var lite förtidigt född men inte så att det skapade några problem. Jag hade kommit till en familj med en mamma(Helen) och en pappa(Björn) som hade bestämt att jag skulle heta Martin. Jag har inga vidare klara minnen från min tidigaste barndom men jag minns att jag fick en vän två år senare efter min födelse. Det var min syster(Sandra) som jag älskade att umgås med. När hon var liten och inte ens kunde krypa satt jag brevid henne klappade hennes lilla huvud. Eftersom hon och även jag växte snabbt så kunde hon bli en rolig kamrat. En kamrat som tyckte om att göra busiga saker med mig. Tiden gick och jag blev lite äldre, detsamma gällde ju såklart min syster med. Jag började på dagis vid 3 års ålder. Jag kommer ihåg att jag var lite blyg i början men det släppte efter ett kort tag och jag skaffade vänner. Vänner som jag skulle gå med i samma klass ända till 6an. Fast det visste jag inte då. Dagis perioden var klart den roligaste tiden, utan bekymmer och besvär. Jag var i för sig lite ängslig och saknade efter mamma och pappa ibland. Tiden gick snabbt och jag fyllde år på sommaren. Kalasen under dagis tiden var härliga, fyllda med sommarvärme och många människor kom och besökte för att fira mig. Jag fick alltid roliga leksaker och jordgubbstårta. Den tårtan blev jag bjuden på flera födelsedagar när vi satt vid ett stort bord med hela släkten och stektes av den sköna solens värme eftersom vi alltid kunde sitta ute. Som sagt jag den tiden en högst uppskattad tid som gjorde mig glad och väldigt lycklig. Åren gick och det var dags att sluta på dagis. Jag var väldigt bekymrad och orolig, jag visste inte vart jag skulle. Jag slutade på dagis när jag var fem och samma år så fyllde jag sex hela år. Det kalaset var jag lite mer medveten om vad som egentligen hände och vilka som var där. Den sommaren var hela familjen hemma och åkte inte iväg på någon resa, Sveriges väder var varmt och skönt så vi tyckte att det inte behövdes. Jag skulle sakna min syster som gick kvar på dagiset, i två år skulle jag gå i en främmande skola med bara några kompisar utan min systers sällskap. Men det var inte något som jag gick och tänkte på. Efter den långa sommaren började jag på skolan som hette "Ellagårdsskolan" Skolan som skulle vara den bästa och sämsta tiden i mitt liv. Under det första året kommer jag inte ihåg så mycket, speciellt inte om jag hade några riktigt bra kompisar. Vi fick lära oss mycket nytt och mycket pyssel samt sagostunder fanns med. Det året gick ganska snabbt och jag skulle börja i 1,an. Då hade jag kommit in i klassen lite bättre, förstås var jag fortfarande med mina gamla kompisar från dagis, inte några som jag inte kände. Mina lärare var väldigt snälla och det uppskattade jag mycket. Rasterna på den tiden var jättelånga och man hann med att göra mycket roligt som att leka kull, gräva i sandlådan, klättra mm... Det året gick också snabbt och jag var lycklig som vanligt, jag hade det riktigt bra och jag hade några väldigt omtänksamma föräldrar.
Nu kom tvåan, nu började man lära sig nya, svårare saker i klassen. Jag var inte så smart och jag låg säkert efter de andra, det var ett jobbigt år.. Min bästa vän från dagis som hette Victor hade flyttat långt bort, han gick inte kvar, jag hade det kämpigt i skolan och fick gå med en special lärare då och då. Jag hade inte heller några bästisar, knappt några kompisar kvar. På rasterna gick jag oftast efter de andra som inte brydde sig om mig, eller så satt jag och gjorde något för mig själv. Inte så roligt kan man säga. Tiden gick långsamt det året och jag mådde inte helt prima. Jag klarade av det mesta för mig själv.
Trean kom lika snabbt som en smäll efter sommarlovet. Det året gick det lite bättre i skolan och jag hade fått en ny bästis, Oskar som också var med de andra killarna i klassen. Han gjorde så jag fick vara med och göra samma saker som dem och genom det blev jag kompis med de flesta killarna i klassen. jag hade återfått min lycka och jag var glad. Firandet av min födelsedag var bra och jag hade bjudigt alla killar från klassen. Det var en bra födelsedag som var fylld med jättemånga presenter. Plugget i skolan gick bättre än någonsin och jag fick mycket beröm av mina lärare och föräldrar. Vintern var full med snö och julafton var full med gott ätande av julmat och julgodis. Vi åkte skidor i sälen under sportlovet och det var svårt i början men det släppte efter ett tag. Jag gillade att gå till skolan och kom ofta försent för på vintern stannade jag upp vid varje stor snöhög och hoppade i med min granne Fredrik som gick tillsammans med mig till skolan varje dag. Och på sommaren gick man helst omvägar för att gå i skogen och hoppa på stenar och kasta kottar.
4,an kom också snabbt och det var tiden då jag hade många kompisar men det gick asdåligt i skolan. jag fick gå en specialgrupp med matten och jag fick kämpa i engelska också. Jag tyckte inte om lektionerna och var ofta negativ till saker som skulle göras. Jag pallar inte berätta mer om 4,an. Det var ingen rolig tid för mig alls.
5,an var allt från lika med 4,an. Jag hade många kompisar, jag hade klarat av engelskan och gått upp från specialgruppen inom matten. Jag fick till och med högst poäng i klassen på matte-proven. Hela min skoltid i Ellagårdskolan var fylld med bra tider och dåliga tider. Men jag bytte skola till Skarpängsskolan med många vänner och bra resultat i alla ämnen. I skarpäng gick det dåligt i skolan, hade i för sig ganska många kompisar fast lärarna var dåliga. Man visade alltid respekt mot de äldre som var stora som höghus. Men en dag var det slut på alla dåliga betyg. Jag hade bestämt mig att byta skola till Milstensskolan som min nya bästis som jag träffat genom basket gick i. Han berättade mycket positivt så jag bytte dit. Jag lämnade skarpäng bara sådär. Det som väntade mig i Milsten var bara bra och roligt för mig. Jag har nu gått i milsten i ungefär 1 år och det har varit det bästa året i mitt liv. Jag har träffat nya lärare som jag tycker är "skitbra" och nya vänner. Ingen är elak mot mig och jag kommer att minnas dem för resten av mitt liv. Mina betyg är mycket bättre nu än vad de var förut. Mitt liv har gott upp och ner hela tiden men just nu är allt (RENT UT AV SAGT JÄVLIGT BRA OCH JAG ÄLSKAR MILSTENSSKOLAN)!!!! det kommer bli jobbigt att byta från alla som jag känner.

Martin



Jag
föddes de 10 April 1994. Då bodde jag i Hägerstensåsen men när jag var två så flyttade jag och mina föräldrar till Täby och det huset vi bor i nu. Två år efter vi flyttat till huset, när jag var 4 år, så fick jag min lillasyster Elin.
Jag var ganska blyg och snäll, pillade inte på allt, som liten och var nog till viss del ganska lydig. Jag gick på ett dagis som hette Broby. Där var mina bästa kompisar Cicci och Helena. De var så bra kompisar att de bråkade om vem som skulle få vara med dem <3. style="font-weight: bold;">Jag föddes den 16 september. Jag var först av mina två syskon. Min bror daniel föddes tre år efter och min syster Lousie 5 år senare. Tills jag var fyra bodde jag i Danderyd på en gata som hette brovägen. Jag var ute väldigt mycket och gillade att klättra på allt som jag inte fick. Vi hade även en hund som hette Charlie. Han var en av mina bästa vänner. När mina syskon kom flyttade vi till Täby där jag gick på dagiset vallpojken. Det ända jag kommer ihåg därifrån var att dom tvingade mig att lära mig bre mina egna mackor vilket jag tyckte var jobbigt. Senare började jag på Ellagårdsskolan. Där lärde jag känna många av dom som jag är med idag. Tex. Simon Palm. I ettan - trean var det alltid på varje rast jag, Simon och Magnus. Det var en rolig ålder. Sedan började jag i fyran. Det var de året jag började spela basket. 4-5 hände inte så mycket speciellt och sen bytte jag i 6:an till milstensskolan. Där lärde jag också känna många nya roliga personer. Basket fortsatte att vara en stor del av mitt liv och de flesta helger spenderar jag i tibble. från sexan till nian gick ganska fort. En stor förändring där är hur min ambitions nivå för skolan har stigit sen sexan. Jag gjorde inte mina läxor så bra och fröknarna klagade. Nu har jag skärpt mig och det har lönat sig. Nu går jag i nian och skolan blir bara mer och mer. på helgerna försöker jag hitta någon balas mellan att plugga, träna och vara med kompisar. Jag är på god väg. Men jag försöker så gott jag kan klara av skolan, träna på samma nivå och sikta mot framtiden. Vart jag än är då.


Johan